malinalmgren

Inlägg publicerade under kategorin Egna tankar

Av Malin Almgren - Lördag 7 dec 21:50

 


Att hela tiden få utstå glåpord och utskällningar från mina föräldrar är det värsta jag vet. Detta har pågått ända sedan mamma blev sjuk. Jag förstår verkligen inte varför både mamma och pappa ska hålla på att tjata, hacka och vara allmänt elak mot mig för det har dem blivit på senaste tiden vilket börjar bli väldigt påfrestande + att det är väldigt jobbigt att behöva lyssna på allt dem säger. Jag har det redan tillräckligt jobbigt som det är och då behöver dem verkligen inte göra det ännu värre genom att hålla på som dem gör. Eller jo det måste dem ju göra eftersom dem är mina föräldrar, då anser dem att de är okej att hålla på som dem gör. Och för er som inte tror på mig så ber jag er att INTE läsa detta inlägg eller ens kommentera då ni verkligen inte vet hur jag har det här hemma. Jag skulle aldrig ljuga om en sånhär sak + jag skriver alltid det som är sant. Det känns som att hon kommer undan med allting, hon kan vara riktigt elak ibland när det bara är hon och jag på veckorna då pappa är i Norge och jobbar. Men när jag säger det till pappa så försvarar han henne genom att säga att jag har hittat på allting för att göra henne ledsen och för att hon ska börja må dåligt o.s.v Om hon nu mår så jävla dåligt som han säger att hon gör varför skriver hon inte bara in sig på en psykavdelning och få ännu mera av den profesionella hjälpen så att hon slipper må dåligt hela jävla tiden. Det är ju så mycket bättre för henne att spendera lite tid där än att hon ska vara hemma och kommer med falska anklagelser om att det bara är mitt fel hela jävla tiden, för det är hon jävligt duktig på att göra. Men nu kommer jag definitivt inte prata med varken mamma eller pappa om jag inte är tvungen. På så sätt så slipper jag ju få ta emot deras skit hela tiden. 

ANNONS
Av Malin Almgren - Torsdag 21 nov 00:22

 


En del kanske tror att jag mår så himla bra bara för att jag har ett leende på läpparna, men det stämmer inte alla gånger. Just nu är jag i en riktigt jobbig fas där jag har fått reda på att mamma snackar en massa skit bakom ryggen på mig till min pappa som ALDRIG är hemma på vardagarna. Jag gick igenom hennes telefon när hon inte var inne och hittade en massa sms som hon hade skrivit till pappa där det b.l.a stod "malin är bara hemma, hon gör ingenting.", "hon vill inte ändra sitt beteende mot jobbchanser", "malin vill inte prata med någon, hon borde gå till en psykolog" och så var det en massa andra grejer. Men detta var bara en bråkdel av det mamma hade skrivit. Tog inte reda på vad pappa hade skrivit som svar men jag kan nog tänka mig vad han skrev. Det är en sak om dem säger sakerna till mig då kan jag försvara mig själv, men när dem börjar snacka bakom ryggen på mig och inte låter mig få veta såna här saker det är de som gör mig riktigt jävla förbannad och riktigt ledsen. Dem har ingen jävla aning om hur mycket jag kämpar för att ta mig härifrån, det enda dem bryr sig om är tydligen att snacka en massa skit om mig som inte stämmer överhuvudtaget. Detta gör så att jag definitivt inte litar på varken mamma eller pappa och jag kommer hädanefter inte säga ett enda skit till dem om vad jag tänker på eller om jag behöver ha någon att prata med. För detta bevisar ju bara på att dem inte klarar av att vara föräldrar. För föräldrar snackar inte skit bakom ryggen på sin dotter. Såna här grejer gör ju så att man verkligen inte vill fortsätta prata med dem om saker och det är någonting som jag inte kommer att göra. Utan om jag behöver prata med någon så ser jag till att vända mig någon annanstans och inte till mina föräldrar. För det här var verkligen droppen, jag trodde aldrig att dem kunde hålla på såhär. Men jag hade fel, precis som jag hade förra gången det var såhär. Jag tror inte dem inser vad för slags skada det här gör. Men det kommer dem att upptäcka så småningom och nu har min bägare runnit över en gång för mycket.   






ANNONS
Av Malin Almgren - Lördag 16 nov 23:00

 

Jag förstår inte riktigt hur mina föräldrar ORKAR hacka på mig varenda j*vla helg som dem har börjat med att göra. Det är helt sjukt egentligen, sedan blir dem förbannade när jag är precis lika elak tillbaka mot dem. Är det bara dem som ska vara elaka mot mig utan att jag ska få en chans till att skydda mig själv. Dem kan tydligen "hoppa" på mig flera gånger och fortfarande tro att det är okej!. Ärligt talat så hatar jag dem, dem blir bara värre och värre ju längre tiden går. Personligen så tycker inte jag det är okej att dem fortsätter att hålla på såhär. Dem förstår inte hur det känns och när jag säger ifrån så blir det ett helvete rent ut sagt. Så det kanske börjar bli dags att bara låta dem hålla på och inte försöka reagera så att dem fattar att dem ska lägga av till slut. Men ärligt talat så verkar dem för dumma i huvudet för att fatta hur det känns för mig, men dem har aldrig någonsin försökt förstå hur deras ord påverkar mig. Visst, jag har hört dessa ord under hela mitt "vuxna" liv men nu får det faktiskt vara nog. Fast jag funderar nästan på att börja vara riktigt elak tillbaka så att dem kanske förstår hur jag känner. Men då kanske det får en motsatt effekt så jag vet inte riktigt hur jag ska göra och dem båda är ju rätt så trögtänkta så det kommer nog bli rätt svårt att få fram budskapet till dem båda två. Fast den ena förstår ju inte hur man känner och den andra är ju bara hemma på helgerna så det är ju klart att han inte heller fattar hur det känns när dem båda "gaddar ihop" sig och börjar hålla på. Men nästa helg så kommer jag att vara helt tyst så får jag se hur dem reagerar då. Fast jag vet ju personligen att dem bara kommer att strunta i det, så då gör jag det också och ska definitivt se till att verkligen inte säga så himla mycket till dem alls. 


Av Malin Almgren - Fredag 18 okt 13:17

 


Jag trodde aldrig att jag skulle bli den i familjen som blev tvungen att få stå ut med all skit. Men det visade sig vara helt fel, jag får ta den största skiten medans mamma inte behöver oroa sig för någonting överhuvudtaget, utan hon kan bara sitta i sin JÄVLA fåtölj och hålla på med sina mobil dag ut och dag in. Kanske gå ut och få lite frisk luft, men annars behöver hon absolut inte göra någonting alls. Medans jag får dra det tyngsta lasset när pappa inte är hemma, jag ska behöva se till så att allt är städat ordentligt, att all disk är borta och att min tvätt är borta ur tvättmaskinen innan pappa är hemma. Fast det har jag alltid sett till så den är det, men likförbannat så ska jag få skiten när jag säger till mamma att hon kan vara lite social och inte hålla på med mobilen hela tiden. Men nejdå, varför ska hon vara social och trevlig när hon kan knappa på sin telefon hela tiden och fullständigt skita i att jag är hemma också. Sen när jag blir förbannad på henne då pappa också är hemma så försvarar han henne i stort sett hela tiden och målar upp mig som värsta skurken och säger att det är mig det är fel på och att morsan är allvarligt sjuk. Ja hon är så sjuk så att hon knappt kan vara social mot den som är hemma, men att hålla på med telefonen gör ju henne så mycket friskare. Alla tror att jag har det så jävla lätt med att bo hemma men nej, jag har det inte så lätt som alla tror. Jag har det riktigt jobbigt just nu och det finns ingen som förstår hur det känns. Eller det finns ingen som vill förstå, i alla fall inte i våran familj. För här är det ju superviktigt att mamma mår så bra som möjligt, jag behöver ju absolut inte må bra. Men så länge allt kretsar kring mamma så är allt lugnt. Varför ska man egentligen tänka på hur sin dotter mår när man kan strunta i henne och lägga allt fokus på morsans välbefinnande. Jag kan ju absolut få må hur jag vill utan att någon av dem bryr sig. För i det stora hela så är det ju uppenbarligen bara mig det är fel på och inte henne.

Av Malin Almgren - Torsdag 3 okt 20:45

 

Jag känner helt klart att det är dags att lägga allt skit som hänt bakom mig och fokusera framåt. Det lönar sig inte att hålla sig fast vid saker som man ändå inte kan ändra på, har försökt så många gånger att ta ett steg tillbaka och faktiskt reflektera över vad jag tar för beslut och hur det påverkar mig, men jag har inte lyckats bearbeta dem och "kastat" undan dem vilket kommer ta ett litet tag med tanke på hur mycket "bagage" jag verkligen har. Det finns ingen som förstår ur vissa saker känns trots miljontals förklaringar och känslor så jag har gett upp för längesen med att säga någonting för det slutar bara med att ingen förstår eller kan sätta sig in i min situation. Så hädanefter kommer jag bara se till att låta det försvinna av sig självt varesig det tar 1 vecka, 1 månad eller 1 år det är skitsamma. Så länge folk slutar fråga om hur det är och så länge jag slipper behöva bli påmind om hur jag mår så är det helt klart underbart för det är verkligen bara jag som förstår och kan göra någonting åt saken, men sånt här försvinner inte på en gång. Men jag tar små steg i taget. 


Av Malin Almgren - Måndag 23 sept 01:47

 


Jag har en sån oerhört stor spindelfobi, jag fattar inte varför. En del spindlar som vi har här i Sverige kan ju inte göra oss någonting, så då är det rätt sjukt att jag är rädd för dem. Så nu har jag slutat med att ha mina fönster öppna för då kommer spindlarna in direkt och det är någonting jag inte vill ska hända. Jag tycker det är rätt skumt att spindlar letar sig in i hus, tycker dem borde föredra att hålla sig utomhus istället. Men nu kommer jag definitivt ha alla mina fönster stängda och bara använda min fläkt om jag vill kyla ner sovrummet. Känner verkligen inte för att ha en massa spindlar som kryper omkring i sovrummet. Det är bara riktigt obehagligt. Så nu kommer jag verkligen se till att jag inte öppnar något fönster överhuvudtaget för jag vill gärna inte springa runt och döda en massa spindlar, även om dem är ofarliga. Det vill jag helst slippa. Men nu är klockan 3 så jag lär nog försöka krypa ner under täcket och sova några timmar så natti natti ^^.

Av Malin Almgren - Söndag 1 sept 21:43

 

Och det minsta lilla tjat på mig bara fortsätter, jag förstår inte varför jag blir utsatt för föräldrarnas påhopp varenda jävla helg. Jag kan inte rå för om saker går sönder och behöver slängas. Man kan ju direkt inte ha saker som inte ens är hela och som inte fungerar riktigt som dem ska, då är det ju dags att dem slängs och man får lov att köpa nya. Men när det kommer till köksapparater så verkar inte mina föräldrar förstå att dem kan gå sönder och att dem inte håller så himla länge. Nej varför ska man tänka så långt när dem har en dotter som förstör allting för dem eller slänger bort saker som inte fungerar. Men jag borde vara van vid det här laget, för det är ju jag som får ta emot allt skit eftersom mamma är så sjuk så hon förstår inte hur det känns för mig och det gör nog definitivt inte pappa heller om jag ska vara riktigt ärlig. Dem kan vara hur elaka och för jävliga som helst utan att tänka på konsekvenserna, eller hur det känns för mig som får ta emot allt dem säger. Hade jag fått valt föräldrar så hade jag definitivt inte valt dem. 



Av Malin Almgren - Fredag 30 aug 01:10

 


Idag har det inte varit en såndär jätte bra dag eller förresten det har inte varit en bra vecka överhuvudtaget. Jag har fått tagit emot så oerhört mycket påhopp ifrån mamma så det finns inga ord att förklara. Hon har hånat mig konstant trots att jag inte har gjort någonting mot henne och när jag säger ifrån och blir förbannad så skriver hon till pappa och han ger mig en ren jävla utskällning när han kom hem tidigare idag. Men jag antar att det ska se ut såhär nu, att jag måste ta emot allting hon säger till mig och bara hålla käften och svälja allting. Jag får absolut inte försvara mig själv eller bli förbannad för då bryter helvetet lös. Det är kanske därför jag mår som jag gör, men det är ingen i familjen som verkar bry sig. Mina släktingar står ju på mammas och pappas sida så dem kan jag nog inte ens försöka att prata med, dem enda personerna jag har att prata med är mina vänner men jag vill inte heller tynga ner dem med hur jag mår och hur jag känner. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om någon av dem skulle börja må dåligt p.g.a mig, det skulle jag aldrig stå ut med. Just nu känner jag bara att jag vill flytta så långt härifrån som det bara går och aldrig mer komma tillbaka. Jag har tröttnat på den här skiten. Så från och med nu kommer jag aldrig någonsin att berätta någonting för mina föräldrar, jag kommer inte berätta vilka jag umgås med, vart jag ska, hur det går med jobbsökandet o.s.v för det har dem inte med att göra längre. Jag kommer behålla precis allt för mig själv för då är risken väldigt liten att jag inte får skäll för någonting jag inte har sagt eller gjort. 

Presentation

Hejsan, Malin är mitt namn. Jag är 27 år och jag bor i den fina staden Västerås. Jobbar som barnskötare. Denna blogg kommer ha en blandning av inlägg, så håll gärna utkik :) och kommentera någonting snällt om ni gillar mina inlägg.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ malinalmgren med Blogkeen
Följ malinalmgren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se